Ex-jobbs-yra och Flashifiering

Dagarna i ända sitter jag framför datorn och klipper och klistrar i Flash och Audition, allt i min strävan för att bli klar med min och Ann-Maries multimediala ex-jobbspresentation.
Men i tisdags höll jag på att bli galen!

Jag satt och snickrade på en liten mediespelare. En såndär fin med playknapp och ruta för bilder och gud-vete-vad-allt-sånt-ska-vara-nödvändigt-för!? Hur som helt så fungerade den inte.
Mediespelaren, som många andra programmeringselement, var trogen sin uppgift och fungerade i teorin men förstås inte i praktiken. Arrgh!
Halv fem på eftermiddagens hade jag fortfarande inte löst mitt nu allt mer frustrerande problem så jag bestämde mig för att gå hem och glömma allt vad Flash hette för dagen. Men icke sa nicke.
Den natten drömde jag Flash...


På onsdagen stålsatte jag mig inför ytterligare en dag av frustrerad problemlösning, varför jag suckade tungt när jag satte mig i datasalen och loggade in på skolans studentnätverk.
Snart var jag åter djupt inne i Flashpresentationen, men nu började jag undra varför jag komplicerat allt så mycket. Varför hade jag inte gjort såhär istället!?
Nu skulle jag bara se om den fungerade också. Och visst fungerade den! Klockrent! Jag kunde riktigt känna hur bröstet svällde av stolthet - jag lät till och med undslippa ett litet jubelskrik!


Jag reflekterade inte mer kring denna underliga händelse (var förmodligen fullt upptagen med att försöka dunka mig själv i ryggen) förrän under fikat igår.
En klasskamrat berättade att han inte kunde sluta tänka på sitt Flasharbete - hur han i bakhuvudet hela tiden processade problem och struktur.
Då trillade den fastnade polletten slutligen ner!


Nu bävar jag inför helgen. Jag trodde att jag skulle få koppla av och tänka på allt UTOM Flash!
En liten del av mig (perfektionist-svikaren kallar jag den) viskar förebrående att det faktisk skulle vara bra att fundera på presentationen. Den föreslår till och med att jag ska lägga ett anteckningsblock vid sängen så att jag kan skriva ner alla lösningar och idéer jag kommit på under natten!
Hjälp mig, jag behöver terapi?


Nu vet jag hur min nollningsledare kände sig när han kom in i datasalen och mumlade Flash Flash Flash Flash hela tiden.
Funderar på att börja mumla med en gång och få det överstökat innan mitt psykiska sönderfall börjar.
Who am I kidding egentligen!? Jag är ju redan knäpp...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0