Jag ser det snöar, jag ser det snöar...

Och det är det enda jag ser!
Jag ser inte vägen utanför fönstret,
eller bilarnas lyktor,
eller gränsen mellan himlen och marken.

Jag ser bara fönstret,
jag ser bara snödrivan som bildats på fönsterbläcket
och jag ser bara gatlyktan som står straxt intill huset.

Nu ska jag ut och köpa lunch,
ut i stormen, genom snödrivorna.
Utan mössa, utan riktig halsduk,
utan fodrade skor och busskort...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0