Skitsnack!

Skitsnack...

Skitsnack, skitsnack.
Varför snackar hon bara skit?

Någon sa en gång:
- Mer skitsnack åt folket!

så...

...skitsnack...


Vad kan en student göra?!

Nu är det snart över.
Bara en termin kvar. 10 veckor. Praktik!

Igår ringde de från min praktikplats. Min handledare hade blivit sjuk.
Eftersom det bara var en person kvar på redaktionen så fanns det nu ingen person som kunde handleda mig under praktiken... jag skulle inte få praktiksera hos dem längre.
Då var det bara fyra dagar kvar tills praktiken skulle börja.

- Tyvärr vi kan inget göra, det finns ingen plats för dig här.
- Men jag har ju skrivit på ett anställningsavtal!
- Tyvärr.


Panik!
Vad skulle jag göra nu?!
Hela världen rasade...

Nu tillbringar jag timmar varje dag med telefonluren tryckt mot örat eller med tangentbordets knappar under fingrarna i jakt på en ny praktikplats.
Men jag vet redan vad alltför många kommer säga...

- Nej vi kan inte, det är för kort varsel.
- Men det är inga problem, jag kan börja om en vecka eller två!
-Nej tyvärr, vi tar inte emot praktikanter / vi har redan tillsatt alla platser

Vad kan en student göra?! Alla platser är upptagna.
Ska jag behöva vänta i ett halvår på att få göra min praktik?! På att få min examen?
Jag skrev ju på ett anställningsavtal för i h-vete!! Nu har jag blivit dumpad!

Försökte leta reda på kollektivavtalet som gäller för arbetsplatsen . men utan resultat...
vet inte vad jag ska göra nu...

Letar fortfarande efter en ny praktikplats...

Precis som en tenta

Hade utvärderingsseminarium för examensarbetet idag...
Var så nervös innan!
Tänk om lärarna sågar arbetet totalt eller ber om att göra om alla intervjuer!
Igår kväll hade jag svårt att somna. Kunde inte sluta oroa mig.

I morse kom jag försent. Som tur var hade de inte hunnit gå igenom allt för mycket, så jag kunde hänga med rätt okej. Mtt och Ann-Maries arbete kom sedan.

Pirret i magen var totalt. Vad skulle lärarna säga?

- Jo, men introt är väl rätt ok, sa Tomas
- Fast texten är alldeles för lång , säger en klasskamrat.
- Ja. Ta och fixa in all den här texten på nästa sida istället och ta bort introsidan...

och så höll det på. Aaaa vad mycket jobb!!!!!!
Blev tvungen att göra en lista. (fast listor gör jag ju jämt så det i sig var nte så farligt)
När listan var klar var jobbet också klart, njae nästan iaf.
För det visade sig att det inte alls var så farligt mycket att göra :D
Hur skönt som helst!

Nu när dagen är slut och vi har fått klart vår väldigt fina Flash-struktur kan jag känna hur bröstet sväller av stolthet.
Fan vi fixade det! Å det blev riktigt bra!

Fan vad vi är bra Ann-Marie!

Ex-jobbs-yra och Flashifiering

Dagarna i ända sitter jag framför datorn och klipper och klistrar i Flash och Audition, allt i min strävan för att bli klar med min och Ann-Maries multimediala ex-jobbspresentation.
Men i tisdags höll jag på att bli galen!

Jag satt och snickrade på en liten mediespelare. En såndär fin med playknapp och ruta för bilder och gud-vete-vad-allt-sånt-ska-vara-nödvändigt-för!? Hur som helt så fungerade den inte.
Mediespelaren, som många andra programmeringselement, var trogen sin uppgift och fungerade i teorin men förstås inte i praktiken. Arrgh!
Halv fem på eftermiddagens hade jag fortfarande inte löst mitt nu allt mer frustrerande problem så jag bestämde mig för att gå hem och glömma allt vad Flash hette för dagen. Men icke sa nicke.
Den natten drömde jag Flash...


På onsdagen stålsatte jag mig inför ytterligare en dag av frustrerad problemlösning, varför jag suckade tungt när jag satte mig i datasalen och loggade in på skolans studentnätverk.
Snart var jag åter djupt inne i Flashpresentationen, men nu började jag undra varför jag komplicerat allt så mycket. Varför hade jag inte gjort såhär istället!?
Nu skulle jag bara se om den fungerade också. Och visst fungerade den! Klockrent! Jag kunde riktigt känna hur bröstet svällde av stolthet - jag lät till och med undslippa ett litet jubelskrik!


Jag reflekterade inte mer kring denna underliga händelse (var förmodligen fullt upptagen med att försöka dunka mig själv i ryggen) förrän under fikat igår.
En klasskamrat berättade att han inte kunde sluta tänka på sitt Flasharbete - hur han i bakhuvudet hela tiden processade problem och struktur.
Då trillade den fastnade polletten slutligen ner!


Nu bävar jag inför helgen. Jag trodde att jag skulle få koppla av och tänka på allt UTOM Flash!
En liten del av mig (perfektionist-svikaren kallar jag den) viskar förebrående att det faktisk skulle vara bra att fundera på presentationen. Den föreslår till och med att jag ska lägga ett anteckningsblock vid sängen så att jag kan skriva ner alla lösningar och idéer jag kommit på under natten!
Hjälp mig, jag behöver terapi?


Nu vet jag hur min nollningsledare kände sig när han kom in i datasalen och mumlade Flash Flash Flash Flash hela tiden.
Funderar på att börja mumla med en gång och få det överstökat innan mitt psykiska sönderfall börjar.
Who am I kidding egentligen!? Jag är ju redan knäpp...


RSS 2.0